gurrag.blogg.se

här kmr lite pics från när jag var i berlin förut och hälsade på gullisar

Hej bloggen. Längesedan sist. Det har blivit höst, jag har börjat ett nytt jobb och i morgon börjar jag ytterligare ett. Snart i mitten av föreställningsperioden på operan och om en månad har jag varit i Thailand ett drygt dygn. Är så peppad på att resa bort svinlänge. Peppad på att internetshoppa massa saker som behövs inför resan. På söndag åker jag till Berlin och söndagen efter det till Saxnäs för att lördagen två veckor efter det åka till Stockholm för några dagars hejdåsägande till familj inför tidigare nämnd asienresa. Med andra ord: det är mycket nu. 

 

Skriver upp saker i kalender och anteckningar för att inte glömma bort i rådande stressituation. Väcks av ringade telefoner mitt i natten som frågar om jag kan börja jobba en timme senare, alltså 05:15. Överväger att klämma in lite mer jobb trots att jag inte gjort något annat under hela helgen men säger lyckligtvis nej, somnar 45 minuter senare och konstaterar att telefonen i framtiden kommer vara på flygplansläge nattetid. På operan är jag rovdjur, student, labbassistent och mustaschprydd nobelman. Klämmer in reseplanering, pudelhäng och costaskaffe mellan jobben och trivs rätt bra. Jag är kanske norra europas sämsta människa på att balansera jobb och fritid. Jag gillar ju att jobba, och jag är för rastlös för att inte jobba alls vilket var min plan att efter glassbonden göra. kAN Ej bALaNserA RAStlÖshEt koNTrA SöndErStrEsSaD :-P

Hängde med utstött lamm. utstött/frånstött

åt middag med mama papa och agne

alltså jag har fått nå galna utslag över ben och fötter, har haft feber från och till och lite ont i halsen, är ganska yr d känns som att jag är lite lite full och har tagit lite lite lustgas åååå ringde sjukvårdsupplysningen å de ba aa ring vårdis i morgon men om du får hög feber eller kräks ska du åka in akut å ja ba :)))))) har jag cancer :)) har jag ebola :)) har jag fått utslag pga allergisk mot rasister :))) vet inte :)))) 

Åkte till Stockholm och drack sommarens drink med fina.

Det är så jävla speciellt, att veta att någon ska dö. Inte huxflux i en hjärtattack utan genom en medveten injektion. Att hålla i någon som betytt så otroligt mycket under så lång tid i famnen och veta att det som injiceras här kommer göra att ditt hjärta slutar slå. Att känna hjärtat stanna. Även fast det förmodligen var för hans bästa så finns det ju något inom en, något typ av evolutionärt beteende som skriker att det är fel. Din flockmedlem dödas, och du gör inget åt det. Det var du som bestämde det. Försöker tänka rationellt men det går sådär så här på kvällskvisten.

Att lägga den lelösa kroppen i ett badlakan för att sen lämna honom där. Eller ja. Det är ju inte han. Det är bara en liten lurvig kropp som hans själ i elva år huserat i. Det känns oväntat jobbigt att veta att kroppen ligger i något kylrum i väntan på kremering. Sjukt underlig känsla, det är ju som sagt bara en kropp utan själsligt innehåll.

Under hela dagen som gått har jag som känt hans närvaro, det känns verkligen inte som han är död. Det kommer det nog inte kännas förrän långt från nu. Känslan av att han är i rummet bredvid,  sover i soffan eller tuggar på ett ben i köket. Fast det gör han ju inte. Han är ju död. Eller det är han kanske inte heller egentligen. Det är en klyscha, men ändå så sant. Att han lever kvar inom en. Bara att jag aldrig kommer få känna hans lukt eller ens träffa honom. Fkn piss hell shit pooop känner jag bara.

Jag kommer att sakna att inte höra tassande steg när jag kommer hem. Jag kommer att sakna att hämta tidiningen tillsammans med någon som bär den från dörren de fyra metrarna in i köket och är svinglad för att få hjälpa till. Jag kommer att sakna att lukta på trampdynor att klia bakom öron. Jag kommer att sakna två stora bruna slukande ögon och en svart blöt nos. Jag kommer att sakna grävande tassar i soffan, blöta pussar på kinden. Jag kommer att sakna att vakna upp, gå ut i vardagsrummet och klappa världens finaste gråa pudelpäls innan jag går till skolan.

 

Jag kommer att sakna en bästa hundkompis som alltid, alltid, alltid finns där. Som inte finns här. 

 

Ture. Tack för allt. Jag saknar dig så jävla mycket.

 

Nu: bildbomb. Jävlar vad många selfies det blev ändå. 

 

Diskuterar viktiga frågor över ett glas.

Jag har alltid tyckt att de som sörjer sina husdjurs bortgång offentligt borde ta sig i kragen, sluta böla på sociala medier och ta sig själva samman. Det är ett djur som har dött, inte en människa. Nu när det typ eventuellt mest troligt kommer hända mig om förhoppningsvis typ två år eller kanske i morgon inte vet jag med den där jävla hunden vill jag ta tillbaka allt ont jag sagt om folk som sörjer sina lurviga vänner på world wide web. Jag vet inte vad jag kommer göra om ture skulle dö nu. Jag var 8 år gammal när han kom till oss. Vi har gått igenom så jävla mycket tillsammans. När jag var 11 och signe bråkade skiten ur mamma och pappa och skrek och ture kröp ihop till en liten boll och jag tog in honom på mitt rum och klappade honom för att lugna ner både mig och honom. Alla promenader i slask och duggregn, alla välkomnanden hem från skolan. Han har alltid funnits där. Och snart gör han inte det. Och då kommer jag förmodligen lägga ut en film på youtube med fingerspelsgitarr, bilder där han hoppar i sommargräs och med lama övergånger mellan bilderna samt någon typ av lam skrift i ett fult typsnitt. Tills dess. 

Demonstrerade i fina, fina röda Umeå.

Dressade upp mig för pappas 50-års kalas. 

om en med MARGARITA menar VACCINERING pga dubbelvaccinerade mig idag för en ORIMLIG summa pengar har fett ont i armarna och dödsryckningar. 

ska även äta *levande vaccin* i tablettform som en kan bli lite sjuk av. har ju inte lust å va lite sjuk någonsin pga klar med den skiten. i morgon börjar jag jobba igen. det ska typ bli.....ganska gött...saknar glassbonden lol.

Sommaren 2014 kommer att gå till historien som den sommar som av alla somrar slunkit genom fingrarna snabbast, utan att ha givit tid för att ens blinka. Har jobbat fan hela sommarjäveln, vilket ju varit trevligt det också men jag vill ju sola å bada å inte bara glassa. En vad som käns för tillfället klen tröst är ju dock att jag, Mimmi och Moa åker till Asien om ganska exakt två månader. Innan dess ska jag jobba klart tre veckors jobb och efter det en massa operakörsjobb och mellan det tänkt jag klämma in saxnäshäng och ev fjällvandring pga är så jävla taggad på fjäll. Det sjukaste av allt är väl kanske ändå att trots att huvudet känner att det börjar bli dags för skolstart efter sommarlovet så finns där ingen skola att gå till. å d. d e nice.

 

keep yoloing

 

 livet jag lever är inte ett värdigt liv pga så fort jag slarvar lite med penicillinet får jag svinont i halsen och en smygande känsla av öroninflammation. När jag knaprat klart dessa piller ska jag kolla upp denna shit för så här drygt en och en halv månad senare är det inte så jävla episkt. vill antingen skära av från halsen ----> huvet eller skjuta det. de e en bra lösning.

mvh *fräsht röd*. annars idag har jag solat (därav den lätta falurödtouchen), klippt mig (därav den fräscha frippan) och varit på stan med mamma och gjort massa ärenden samt köpt lite kläder å e så himla nöjd med denna episka sommardag!!!!!! älskar att vara ledig och nu har jag varit ledig i tre dagar och carpat de så himla väl!! mmm!!!!! i kväll ska jag tvätta för första gången på en månad och taggar det lite för mkt för att det ska vara normalt. peace out och glöm inte att dricka vatten kramis

I morse spontanbokade jag en resa till Stockholm och nu sitter jag här i en lite väl kylig tågkupé och rullar snart in i Sundsvall, på väg vidare söderut. Det känns skönt att få frysa lite, något som blir alltmer sällsynt i den pågående svenska sommarvärmen. Ryss-, syd- eller centraleuropeisk värme, mig kvittar det. Svettigt nå djävulskt är det i alla fall. Det har varit trafiksvårigheter i höjd med Hudiksvall och vi kommer förmodligen inte köra in de 20 minuter vi redan är försenade.

 

Jag gör en stockholmslista på Spotify och offlinear den till telefeonen via SJ 3000 något skraltiga trådlösa nätverk. Musiken osar mestadels 2009 och jag låtsas att jag går på högstadiet, eller något i den stilen. En ung Winnerbäck låter hälsa att allt nästan är perfekt, jag tycker Winnerbäck inte kunde vara längre bort från sanningen.

I jakt på mitt försvarets hudsalva skär jag mig på matkniven jag tagit med för att äta min medhavda matsäck och jag tänker att det var då själva faan vad ikea gör sina bestick vassa. Maten var god, resterna från trerättersmiddagen är redan mystoryade, för tänk om någon hade missat den värdefulla informationen. Kaos. Hade utrbrutit. 

 

Det känns så jävla bra att lämna Umeå. Det känns så jävla fint att få resa lite, se något annat och att snart i princip helt klimatneutralt tagit sig de 65 milen som krävs för att få andas stockholmsluft. Jag har ingen hemresa bokad, vet inte om jag kommer hem för att kunna supa mig redlös på trästocksfestivalen men tänker att det säkert kommer fler tillfällen att supa sig redlös. Stockholm eller Skellefteå, det är ändå typ samma, båda börjar på s om inte annat. 

 

Det känns så himla krystat att blogga och jag känner mig aldrig töntigare än när jag formulerar saker förmodligen med helt fel tempus men det känns skönt att få skriva av sig och eftersom jag inte riktigt har självdistans nog att skriva det för hand i ett block jag inte har får det här väl duga. 

 

Peace out mvh melankolins högborg

Firar tre veckor av sjukdom idag. Har konstaterad halsfluss och hela jag är nedsatt. Orkar inte ens gå ut och gå pga för sjuk. Ligger under täcket och gonar mig i halsont, ångest och limbo mellan inget och inget. Trodde att jag skulle må mycket bättre, och inte tvärtom. Skrattretande uppgivna jävla liv. I morgon ska jag jobba, firar med en bild på en ko.

 

Älskar som bekant att vara här. Gör inte så mycket mer än att kärra ved och äta god mat. Igår köpte jag torkade trattkantareller av en tant utanför konsum och gjorde en paj med dem, älgfärs och västerbottenost. Det var så jääääävla gött. Utanför konsum satt också en man och spelade dragspel. Sorsele alltså.