vad du än heter you're the love of my life
sweet 19
På djupet med Lennart Holmlund
Stadshuset stod i vanlig ordning som ett monument över sin egen förträfflighet en kylig fredagseftermiddag i slutet av januari när O(r)dens Gustaf Bergendahl och Melina Hägglund trädde in i maktens korridorer. Det hade stämts träff med Umeås okrönte konung. Mannen, myten, legenden, Lennart Holmlund.
Jag noterar då Lennart reser sig från sitt skrivbord att skjortan han bär inte direkt skriker 2010-tal, samt att den har en liten tilltufsad lagning mellan fjärde och femte knapphål. Detta faktum att han, sin höga politiska ställning till trots, inte verkar reflektera något vidare över att investera i en ny, modern och hel överdel fascinerar mig. Det märks att det är en folkets man vi har att göra med.
Vi slår oss ned i Lennarts arbetsrum runt ett fyrkantigt furubord. Han är glad, lättsam och närmast oväntat pratglad. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag innan intervjuns start varit aningens nervös. Lennart Holmlund är ju onekligen känd för sin frispråkighet och han har genererat en hel del tidningsrubriker genom åren. Det känns som att vad som helst kan hända.
Lennart Holmlund har suttit som kommunstyrelsens ordförande sedan 1995. För att ge perspektiv på hur länge det faktiskt är, så har han suttit på samma politiska kungastol under samtliga Midgårdelevers hela liv. Till hösten kandiderar Lennart för första gången på 19 år inte till ordförandeposten.
- Jag fyller ju 68 år nu i februari, fast jag är ju ung och fräsch i sinnet. Blir jag invald ska jag sitta kvar i fullmäktige och så lovar jag att ställa upp till riksdagen. Sen har jag sagt att jag vill jobba mer med region Västerbotten där det är mycket näringspolitik, det är där jag har mitt stora hjärta. Så då får man jobba och mygla lite med Stefan Löfven.
Har du träffat Stefan Löfven?
- Åh herregud, jag känner honom sen 20 år tillbaka! Han är jävligt bra. Han kommer säkert att kopiera några av de saker vi gjort i Umeå, bland annat BIC Factory, kuvösen för unga företagare uppe på Umestan. Det är jag ganska säker på.
Lennart Holmlund har haft ett samhällsintresse under hela sitt liv, men att han skulle jobba som heltidspolitiker var ingenting han hade tänkt sig. Inför valet 1988 frågade dåvarande kommunalråd Margot Wikström om han ville bli heltidspolitiker.
- Jag bad dem fara åt helvete, det ville jag inte! Men då sa Margot att jag inte behövde bestämma mig direkt och jag tänkte att jag provar väl, och på den vägen är det.
Det är rätt hisnande när man tänker på det. I otroliga 19 år har Lennart varit högsta hönset i stadshuset. Jag tänker mig att han måste haft något typ av hemligt vapen för att ha kunnat klamra sig fast så länge, och mycket riktigt. Det visar sig att Lennart har ett minne som en elefant.
- Det jag har sagt en gång det minns jag. Jag har inga pärmar, det jag inte hittar igen i huvudet hittar jag inte igen i pappershögen. Jag tror det är ärftligt, min pappa hade ett fruktansvärt bra minne, och hans bröder också. Framförallt de på den manliga sidan har haft ett bra minne och det är en oerhörd tillgång när man håller på med politik.
Du har ju fått en del medial uppmärksamhet för dina uttalanden, hur ser du på det?
- Ja men det måste man skaffa sig, den politiker som är okänd drar inga röster. Jag har alltid sagt vad jag tyckt i alla lägen, det är ju därför jag får så mycket personkryss. Folk gillar att höra sanningen. De gillar inte allt man gör, det ska man inte sticka under stol med men jag uppfattar att den ärlighet jag har försökt hålla som politiker har gjort att man fått ett oerhört stort förtroende. Tänk om jag som kommer från byggbranschen skulle börja bete mig på något annat sätt än vad jag gör. Om jag förhandlade med ett byggföretag kunde jag ju be dem att fara åt helvete och när man hade diskuterat saken klar tog man i hand så, man skiljer oerhört på sak och person. Det tror jag är oerhört viktigt, men mediauppmärksamhet tror jag är nödvändigt.
Hur har du hanterat det kändisskap som följt med din politiska karriär?
- Jag har sovit gott varenda natt. Vi har ingen speciell bevakning här på Stadshuset heller utan jag tror ändå på det öppna samhället. Jag är inte alls säker på när man låser in sig och inte möter folket, att det istället triggar upp våld och så. Det är klart att man får en del mail, jag har ju bloggat en del om knarket. Jag har ungefär 700 kommentarer från folk som ville legalisera knark.
Detta är inte första gången Lennart har bloggat om narkotika. För knappt två år sedan hamnade Lennart i blåsväder när han skrev ett blogginlägg i samband med världsstjärnan Whitney Houstons bortgång med rubriken ”Sluta höja Whitney Houston till skyarna….” där han beskyllde henne att ha varit en ”usel mamma”. Han menade att medierna borde tagit sitt ansvar och inte varit ”marknadsförare av ett liv i knark som ger framgång och en snabb väg till döden”. En reporter från Aftonbladet skrev i en artikel att han ansåg att Lennart borde ha avgått från sina uppdrag efter uttalandet.
- Men jag vet ju att han reportern från Aftonbladet själv är dömd för narkotikabrott. Sådant får man ju reda på och då växer man ju.
Så det är ingenting du ångrar?
- Nej för fan, man har ju fått se avigheter. När jag började på ungdomsgården då var det inte så mycket knark, utan det var ju sniffningen. Man har ju sett människor som är duktiga men som gått under, många är döda sen länge tillbaka. Jag är 68 år och jag tycker det är roligt att leva.
Det du sa om Whitney Houston, det är alltså inget som du ångrar?
- Nej, jag gillar hennes musik! Det är inte tal om det, den är mycket bra! Jag tyckte då att man glorifierade henne genom att sända hennes begravning. Det var ju likadant med flera av rockbanden som spelade på ungdomsgården, där har det också funnits enskilda personer som har gått under på grund av droger. Vi i Umeå har satsat oerhört mycket pengar på kultur och idrott. Vi har ju ändå 34 gräsplaner, och en gräsplan kostar inte mer än att du räddar en till i livet som får göra något tills man kommit över de kritiska åldrarna.
Så du ångrar inte ditt uttalande att hon var en dålig mamma?
- Nej för det tycker jag!! Om frugan min skulle ha knarkat med min grabb hade jag ju kastat henne ur huset och tagit hand om grabben själv. Jag tror inte på straff, man måste försöka hjälpa så många som möjlig ur det. Det tror jag är oerhört viktigt, och även jobb. Har dem jobb måste man gå och lägga sig på kvällen och äta bra annars orkar man inte.
Helt plötsligt frågar Lennart om vi kommer från Umeå. Jag säger att min pappa kommer från Sorsele och Melina att hon ursprungligen är från Lycksele. Han börjar då berätta om tjejer från universitetet som skrivit uppsatser och kommit till honom för att prata om vad politiken gör åt utflyttningen från inlandet.
- Då brukar jag berätta vad man gör och fråga var dem kommer från och då är det ofta från Lycksele, Sorsele eller Strömsund. Och då jag frågar dem om de ska flytta tillbaka när de är färdigutbildade och så säger de ”är du tokig?”.
Det är alltid tre saker som kommer upp. Ett är shoppingen. För många flickor är handeln viktig. Det andra är kulturen. Umeå har en kultur som jag tror passar nästan alla inriktningar. Det tredje är de töntiga grabbarna från inlandet. Jag kallar det jägarsyndromet, dem säger ”tror du att det är så jävla roligt å sätt sig på en skoterkälke å åka ut någonstans i skogen och elda och dricka hembränt?” Jag vet ju vilken kultur som råder, det finns ju nästan inget annat att göra!
Många är vi som reflekterat över ditt alias på Twitter, v75kungen. Vilken är din relation till travet?
- Jag gick på travet första gången när jag flyttade till Umeå 1959, jag hade en morbror som hade travhästar. Sedan dess har jag alltid gått på travet, vi är ett gäng som spelar tillsammans. Jag sitter dessutom i travstyrelsen så jag tyckte det var ett lämpligt namn.
Vad ser du mest fram emot inför kulturhuvudstadsåret?
- Vi ser ju kultur som en tillväxtfaktor och vi tror att Umeå blir attraktivare som stad och att fler vill flytta hit. Alla som vill bygga hotell här i staden tror ju på framtiden tack vare att vi blev kulturhuvudstad. Både universitet och landstinget menar att om man behöver riktigt kvalificerat folk funderar de också på om man kan flytta till Umeå, vad det finns för liv utanför arbetsplatsen. Operan är ju mycket populär, och det är inte bara den där överklassdelen som går dit utan det är framförallt många unga flickor som går på opera. Det är en viktig del i Umeås kulturliv. Många band har uppstått i Umeå tack vare att vi aldrig har dragit ned på musikskolan. Jag tror att det här sätter spår långt in i framtiden.
Du tror inte att det finns något problem i att göra kulturen till en handelsvara?
- Det mesta av kulturen är handelsvara. Om du tar all musik som jag har gillat, dem har nästan aldrig fått några stöd. Oavsett om det är Refused eller Lisa Miskovsky, de som uppträder gör det på kommersiella villkor. Jag har haft lite svårt att förstå det där ordet, att det är kommersialismen som råder över kulturen. Vad är det för fel med att de gör tavlor eller skulpturer kan leva på det? Snickarna lever ju på att snickra och barnsköterskorna jobbar ju också för att få lön, så jag förstår inte det ordet just när det gället kulturen. Det är ju ändå så att kulturen är en jättestor besöksnäring.
När gitarrmuseet kommer på tals tänds Holmlunds ögon som två små 100-wattslampor i en mörk skog i slutet av november. Han börjar prata nästan dubbelt så fort och det är nästan så att man ser en liten svettpärla av upphetsning rulla ner för pannan. Detta är något som Lennart uppenbarligen brinner för och som han själv engagerat sig i en hel del.
- Vi har ju jobbat med det i 20 år och jag vet ju vilka gitarrer som kommer finnas där och vilka som haft dem. Det är ju de bästa djävla musikerna som finns! Jag tror det kommer hur mycket besökare som helst, det har stått om det i alla stora musiktidningar. Det blir ett kommersiellt muséum som tar inträde. Hur många gästnätter och hur många restaurangbesök och hur mången pilsner kommer de att ta? Det genererar ju nya jobb åt umeåborna. Det är den rundgången det blir.
Tror du på samma genomslag för det kvinnohistoriska museet?
- Ja, ja det tror jag nog. Nu har jag inte varit involverad i det, där tar man inte betalt på samma sätt men det finns en hel del genusforskning som man också kan koppla mot det som jag tror är viktigt.
Är du feminist?
Jag tycker att man har vrängt det där ordet, jag är för alla människors lika värde, kvinna som man. Är man då feminist så är jag det. Alla har lika mycket värde oavsett kön, man ska ha samma förutsättningar för jobb och utbildning. Offentlig sektor har en fruktansvärd brist på män i många yrken. Jag tror man skulle få bättre arbetsplatser om vi hade fler män i skolorna, fler män i barnomsorgen och fler män inom sjukvården. Jämställda arbetsplatser tror jag är det bästa som finns. Det blir mycket lugnare och bättre på många sätt.
Alla är lika mycket värda, det är oavsett vilken ras de har eller vilken sexuell läggning de har. Man ska inte diskriminera varken män eller kvinnor på något sätt.
Men det är samtidigt märkligt, man har ju haft småbarn själv men man ser ju att generna för att leka med bilar sitter ju hos grabbarna och generna hos tjejerna att hålla på med dockor. Jag har ett barnbarn som har fyllt nio år, hon blir ju tokig och var det redan vid två års ålder om du skulle ge henne bilar, det satt inte i hennes huvud, det fanns inte.
Du tror att det sitter i generna?
- Jaa, varför inte?
Du tror inte att det sitter i miljön eller uppfostran?
- En tvååring har inte fått någon uppfostran. Det är som en professor har sagt till mig många gånger, för min fru jobbar på idrottsmedicin, och när vi hade lite fester och han hade tagit sig någonting så sa han ”Lennart du måste se till att fruntimmerna slutar spela fotboll, de ska inte spela fotboll”.
Han menade att en kvinna är byggd för att kunna föda barn, och det gör att bäckenet är konstruerat på ett helt annat sätt. Det har också med menstruationscyklar att göra också.
Det är dubbelt så många tjejer som har kors- och ledbandsskador än killar och en del tror inte att det går att träna bort heller.
Det är därför vi har olika kön och kvinnan ska ju kunna föra folket vidare, med hjälp av en man naturligtvis. Det är ju samma med alla sporter där du har tvära stopp, handboll är lika besvärligt för tjejer. Halvinvalider när de är 20 år, många som har slutat med fotboll när de är 17-18 år, tyvärr.
Men ändå har vi ett landslag som levererar rätt duktigt…
- Jo, men där har ju de inte satsat så mycket på damfotboll i andra länder.
Vad tycker du om den snabba stadsomvandlingen som sker i Umeå?
- Jag tycker det är bra. Man ska inte riva bort det som är värdefullt, men mycket av det som diskuteras är ju 40- och 50-tal så det är väl inget att spara. Varje generation måste få sätta sin bild över hur en stad ska se ut.
Du tror inte att det finns en risk att staden blir själlös?
- Nej nej, varför skulle den bli det? De som har ett värde finns ju kvar. Om du nu tar vissa hus som har diskuterats, rosa huset t.ex., vem ska betala det? Ja det är hyresgästerna och det är ingen som har råd att bo där. Är det upplevelsen man vill ha, eller är det ett museivärde? Det finns ju byggnader som är flera tusen år, jag har varit i Kina och sett på många byggnader. Ur historisk synpunkt finns det ju inget värde. Själen i Umeå, en liten lantishåla har det varit. Hade man inte förändrat staden hade den karaktären varit kvar och då hade vi varit en stad som många andra på väg nedåt.
Jag tycker stan har blivit mycket bättre, när det här blir klart ju längs älven, vad jäkla härligt! Broparken är ju jävligt härlig, där kan man ju ha spontanuppträdanden och scener! Sen har vi skateparken för ungdomarna och en nyombyggd park ner mot konstnärligt campus så det blir ju fruktansvärt vackert mot det här gamla skrotet som låg.
Vad tycker du om utförandet på den nya gallerian?
- Jag har bara varit inne en gång, jag gillar inte att gå i gallerior. Jag är ingen shoppingmänniska. Jag har själv varit inne på tidigare att man skulle knyta ihop kvarter med skywalks, men nu när man får en sådan stor galleria tror jag att det kan bli ganska bra. Det är ju redan idag en jättestor mötesplats med de där restaurangerna och folk går dit och käkar lunch och så vidare. Hotellet tycker jag blev helläckert och så tror jag att det blir ännu läckrare med 8-10 radhus på taket. Det är uppkäftigt nå helvete!
Hur ser du på uppbyggnaden av Apberget, är du för eller mot?
- Jag har varit emot placeringen i alla tider. När folk är där på sommaren sitter man ju vänd mot solen men när man ska ha uppträdande står man med ryggen mot solen.
Jag tycker det blev öppet och fint på Rådhusesplanaden nu, jättefint! Jag har träffat så många män som säger ”varför finns det ingen liten lämplig lekpark som man kan vara i medan frugan shoppar”, och det kanske skulle vara något åt det hållet. Det kan ju också vara tvärtom att han ska på Clas Ohlson eller någonting annat. Att gå med barn två timmar inne och handla tror jag inte man vill.
Bara man får klart stråket hela vägen upp till järnvägsstationen, det är ju en esplanad och den ska ju vara sammanhållen på något sätt. Det är likadant på Renmarkstorget, jag tycker det blev förstört med turistbyrån. Där körde vi ju raggarbil och raggade brudar vet du, man körde ju de svängarna!
Du tror inte att Apberget kan vara en viktig knytpunkt för Umeås politiska scen?
- Nej det tror jag inte. Jag har stått där många gånger och när inte jag har publik då har ingen annan det. Nog ska det finnas någon sådan mötesplats men hur den ska se ut det är annorlunda. Nu har jag inte suttit där så mycket men det verkar ha varit som en urinoar runtom på sidorna där, jag tror inte det går att tvätta rent de stenar som finns och lägga tillbaka. Jag tycker bara man måste tänka sig för. Man måste se hur den ska utformas för alla umeåbor.
Vi lämnar stadshuset efter en dryg timmes intervju med Herr Holmlund. Det känns närmast overkligt att ha fått möta honom, Umeås okrönte konung.
Snart tar Lennart Holmlunds sista mandatperiod slut. Kungaspiran lämnas över i någon annans hand. Den uppvärmda sitsen på tronen som han under så många år format perfekt får anpassa sig till någon annans bakdel. Kanske är det inte så farligt. Han kommer trots allt alltid ha kvar sin kungatitel på Umåker.
7 snabba med Lennart Holmlund
Kebab eller pölsa? Nej men jag tycker om båda! Alltså jag älskar pölsa. Och jag älskar kebab också!
Sverige eller Norge? Sverige
Minigolf eller trav? Bangolf heter det. Just nu trav.
Rock eller klassiskt? Rockmusik, det där andra somnar man ju av.
Läderjacka eller kavaj? Kavaj.
Storspov eller ren? Ren är godare att äta.
Palt eller kroppkaka? Ingen av dem äter jag, det är mjölmat.
