gurrag.blogg.se

ÅÅÅÅÅÅÅÅH jag känner mig lika fångad som en apa i en burk just nu. den peppen jag hade i måndags är bortblåst som ett kvitto i vinden. Det känns som att jag är fångad i situationen och jag hatar det, kan typ inte andas. e detta ett apbergetdiarium skrivet av gustaf 13 år jaa d kske e de get over it nutidsgustaf. orkar inte de kommande veckorna. jag tycker inte att det ska bli kul med något alls. i kväll konstaterade jag även att två kvällar vecka sju har jag båda operaföreställningar och projektföreställning = ett jävla omöjlig ekvation och jag vet verkligen inte hur faaan det ska lösa sig och jag känner mig sämst i världen som inte insett det förrän nu.

 

jag vill inte gå i skolan, jag vill inte ha projekt, jag vill inte göra någonting alls öv er huv ud tag et. jag vill inte följa ett schema, inte passa tider, inte bry mig om hur många likes man får på insta, inte må dåligt över ovärda saker t.ex. hur man ser ut, inte bry mig om något alls för jag vill inte göra något alls någonsin igen. elr jo jag vill bo under en sten i en skog i tre veckor och sen med dålig hållning och uppspärrade förvånade ögon komma lommandes tillbaka med slängande armar bakom någon typ av fjällbjörksskog efter 21 dagars isolation. det vill jag göra. trasiga kläder kommer jag ha också. och ha blivit kompis med olika typer av fjällevande små djur. allt från gnagare till trastar ska jag ha blivit tjenis med. 

 

allt känns jävligt sämst men jag vet ju att det får göra det ett tag för det blir bättre sen, så det känns rätt lugnt ändå. även om jag precis varit med människor jag gillar hur mkt som helst sköljer ändå en våg av ledsenhet över mig typ 5 minuter efter att vi sagt hejdå. kanske är i klimakteriet, vad vet jag. varje liten uppgift blåses upp och blir till en stor grej även om det inte är det alls. det är väl hela grejen med att man inte rår själv över sin situation utan måste anpassa sig till en given struktur, leverera resultat, vara trevlig, tänka på kollektivet. 

 

bor fortfarande hos pappa. tog hit ture idag. har saknat honom oerhört mkt. den senaste tiden har jag funderat över vår relation. jag har typ alltid tyckt att det är lite pinsamt att tycka om ett djur så mkt som jag tycker om ture, men det är inte så jävla konstigt att jag gör det för han har fan funnits med i mer än halva mitt liv.